|
|
|
|
|
|
En annat nutida historiskt perspektiv är argentinaren Marcelo Brodskys
”Bueno memoria”. Utgångspunkten är ett klassfotografi
från 1967 som han undersökt med utifrån militärregimen
1976-1983 och de försvinnande och mord som då utfördes.
Det stort uppdragna klassfotografiet berättar hårt och naket
om händelser som varit, men som också är levande idag.
Brodskys historiesyn blir en skakande angelägen berättelse.
Tidens flöde bromsas upp, det förflutna stiger till ytan och
man blir påmind om människans skörhet och de ibland djävulska
situationer hon kan tvingas in i.
Från Argentina till Nordirland är det långt men ändå
nära vilket bevisas i Willie Dorhertys fotografier från Derry.
Det är stora, ca.170 cm x 100 cm cibachromebilder där han har
valt att helt utesluta människor på bilderna. Här är
det i stället resterna, kvarlevorna av mänsklig verksamhet och
konflikter som visas. Motiven är sjaskiga återvändsgränder,
utbrända bilar, skitiga, trasiga beståndsdelar. Rester av mänskligt
liv. Det är bilder där fotografiets överlägsna registrerande
kvalitéer dominerar. Mellan de tre nämnda utställarna
finns beröringspunkter i kommentarerna men också i allvaret,
och framförallt märks att budskapet är kärnan. Det
är bilder från vidare mänskliga cirklar, där navet
ändå är den personliga upplevelsen.
|
Flera andra
utställare som Alfredao Jaars berättelse”The eyes of
Gutete emerita” om ett möte med en rwandisk kvinna på
landsbygden liksom Carrie Mae Weems ”The hampton project”som
utgår från både historiska bilder och egna fotografier
är också starkt knutna till samhällets utveckling. Kopplingen
hos Jaar är att utgå från bilder som togs för
hundra år sedan av den amerikanske fotografen Frances B Johnston.
Bilder från det första colleget som tog emot svarta och indianer
som studenter kommenterar hon med att i originalbilderna lägga
in korta sentenser över stora bläckstråleutskrifter.
Det svenska inslaget på History now består av Magnus Bärtås
bilder som visar plastmoduler, ”Satellites”,en sorts kiosker
som liknar Friggebodar när det gäller maximalt utrymme. Dessa
kioskmoduler är, enligt Bärtås, den första lilla
kommersiella verksamheten för privatpersoner i öst. Enligt
en konspirationsteori är det de här små modulerna som
inledde öststatsmodellens fall. Man tillåter sig tvivla på
den teorin. Kuriösa tingestar är ändå dessa små
kiosker.
Miriam Bäckströms verk ”Museer, samlingar och rekonstruktioner”är
som namnet uttyder en rekonstruktion av en typisk lägenhet för
arbetare, modell folkhemsktsvenskt 1940-tal.
Det är
intressant att se och jämföra med idag och något som
speciellt lyser med sin frånvaro är prylarna. Men dessutom,
och vad värre är, är frånvaron av liv i rekonstruktionen.Det
kan uppfattas som en museekonstruktion och då i negativ bemärkelse.
Då är Carl–Johan Erikssons ”Tanks”som är
en skildring av Pingströrelsens dopgravar intressantare. Bilderna
är ”rätt upp och ner”dvs han fotograferar rakt
ner utan några tillägg. Nyktert, sakligt och med information
om folkrörelsens egenheter som antagligen många av dagens
sekulariserade människor inte har en aning om. Ljudslingan som
tillhör bilderna framhäver det märkliga intrycket. I
Maria Miesenbergers ”Sverige/Schweden”råder både
när och frånvaro. Ursprunget är hennes fars fotoalbum
med bilder av familjen, uppväxt etc. Egentligen bara de vanliga
svartvita familjebilderna men med ett stort men. Vem föreställer
fotografierna egentligen, vilka är det på bilderna? De kraftigt
uppförstorade och bearbetade bildernas svarta tomrum ställer
frågor men lämnar inga svar. Naturligtvis kan de upplevas
som ett allmängiltigt identitetssökande men också som
oerhört privata när man jämför med Brodskys, Dohertys
eller Zbanics bidrag till utställningen.
Några
sluttankar om”History now”är att den skulle kunna visas
på ett ännu mer offentligt rum än en konsthall som Midlandas.
Dels beror det på att mycket i utställningen verkar så
viktigt och allmängiltigt, så klart att förstå
och ta till sig att det förtjänar en mycket större publik.
Den engelska utställningstiteln innebär förhoppningsvis
att "History now" också är tänkt att skickas
till andra länder där svenska språket är svårt
att förstå. I så fall är det ett glädjande
iniativ.
Att sedan fotografer är svårkategoriserade själar, hemmahörande
både här och där, i media och konstvärlden är
också iakttagbart, men det är en annan historia.
Jan Grubb
|
|
|
|
|
|
HISTORY
NOW
Det förflutnas
närvaro i samtida fotografi
Midlanda konsthall – 26 oktober
Marcelo
Brodsky, Miriam Bäckström, Magnus Bärtås, Willie
Doherty, Carl Johan Eriksson, Alfredo Jaar, Maria Miesenberger, Zineb
Sedira, Carrie Mae Weems, Sue Williamsson, Jasmila Zbanic.
Ett
yttrande som härrör från den tjeckiske filosofen Vilém
Flusser går ut på att se den historiska utvecklingen utifrån
revolutionerande förändringar. Hypotesen som Flusser lägger
fram förutsätter att sedan den mänskliga civilisationens
uppkomst har två genomgripande vändpunkter skett.
Den första inträffade under andra hälften av det andra
årtusendet före Kristi födelse. Den kan förklaras
som uppfinnandet av ”lineär skrift” Den andra, som
vi ingår i, kan benämnas”som uppfinnandet av”tekniska
bilder” och har sin upprinnelse i de europeiska ländernas
tekniska utveckling under de första årtiondena på adertonhundratalet.
Tilläggas kan att i Flussers hypotes ingår också misstanken
att vi för närvarande befinner oss i en strukturomvandling,
vars komplexitet, får vi anta, enbart kan skönjas.
|
"ClassPhoto"
Fotograf: Marcelo Brodsky
|
|
"The Eyes of Gueta Emerita" Fotograf: Alfredo
Jaar
|
|
Stillbild ur
"Can´t Forget, Can´t Remember", interaktiv DVD-installation.
Fotograf: Sue Williamson |
|
"Leuven" Fotograf: Carl De Keyzer
|
|
|
|